Vilka i helvete är h.e.a.t?

Kompisar, jag älskar Melodifestivalen. Den är höjdpunkten på året för mig. Jag lyssnar på föregående års bidrag (de som inte ens vann) i min mp3. Det är sant. Jag och syster brukar betygsätta och diskutera, grundligt, kläder, smink, utstrålning, texter... allt. Förstår ni då hur ont det gör i mig att inte kunna se den? Och folk går och vinner som jag inte har en aning om vilka de är. Och jag kan inte ens höra låtarna för de är hemliga tills finalen. Jag känner mig halv. Inte som en människa längre. Det finns ett tomrum i mig. Och jag vet inte om jag någonsin kommer bli hel igen.

Sju favoriter (spontant och utan inbördes ordning):

Polen 2003. Jag rös. Och Gud vad snygg han var i mina sextonåriga ögon.

Kan man förvänta sig något annat från Tyskland 2003 än dåligt uttal, förfärlig sminkning, hemska kläder, falsksång – men Gud vilken klämmig refräng!

Norge 1995. Kavajerna och draget. Underbart.

Vi var så värda vår seger. 1998.

UK 1976. Dansen. Jag säger bara koordinationen. Rytmen.

Tyskland gör det igen, 1979.

Vad är det de kallas? De dansande deodoranterna?

Ge mig fler! Gah! Som Style-by-Mats-Mats skulle sagt.