Innan jag somnade

Jag mår som jag förtjänar idag. Kan man säga. Arg på min far ljög jag ihop en historia om att Adam skulle hämta mig, för jag får inte gå över Stora Vägen själv. Förutom att det tar typ en halvtimme att gå ner till the mall. Utan trottoarer. Och utan lampor. Jag gick i vredesmod dödsföraktande genom alla jävla sprinklers i nattmörker, och över Stora Vägen, vid vilket ‘övergångsstället’ lyser grönt i ungefär 2 sekunder. Och vägen är typ 2 km bred. Inga rullatorer här inte.

Blöt, med rinnande mascara och med klackaskor i väskan stapplade jag mig in på en restaurang och ställde mig i baren. Min favoritbartender jobbade inte, men jag fick ett glas champagne av den kvinnliga istället. Dagens lektion: Det lönar sig att dricksa, barn.
Jag uthärdade mig genom en split mousserande, men kunde inte undgå att känna mig ganska puckad där jag stod själv i baren och beslöt mig för att gå ut och ta en cigg. Hela uteplatsen var ett disco – men missförstå mig inte nu – ett disco där medelåldern var 70 år. Ett urval av låtarna: Cher – Do you believe in life after love, nåt med Tom Jones, You can’t hurry love, ja, you get the picture. Men jävlar vilken fart det var på pensionärerna. Det snurrades och jazzades och de försökte sig till och med på lite regular clubbing emellanåt. Underhållande ja, men inte tillräckligt för att hålla mig kvar. You know, alla hade någon och jag hade ingen. Men – då kommer Han! Sliskig, lite tjock man på 45, som insisterar på att han inte försöker ‘pick me up’, utan skrockar lite gubbigt ‘Jag är ju säkert äldre än din pappa’. ‘Ja, det är du nog’, säger jag och ler oskyldigt. Men han är faktiskt ganska rolig. ‘You look like a moviestar’, säger han. ‘You don’t’, säger jag. Och så håller vi på. Han är republikan och jag dissar Sarah Palin. Han är homofob och jag säger att jag är lesbisk. Han säger att jag är såå vacker, och jag säger ‘I know this game’. Över en flaska Dom Perignon blir alla samtalsämnen mer uthärdliga, och någonstans måstehan insett hur fantastisk jag är, för jag har blivit lovad både ett Social Security Number (I know some guys...) och ett hus med fyra sovrum på en golfbana (låter farligt, no?) om jag kommer till New Orleans över Mardi Gras. Flygbiljett betald. Hm. Vad kan haken vara? Jag ska absolut fundera på det här.
Jag fick skjuts hem till the gated community, och inga bilar får ju köra igenom grinden om de inte har stickers, eller om någon i bilen har ett guest pass. Vilket jag hade. En gång i tiden. Men som under mystiska omständigheter försvunnit. MEN – jag var lite berusad (okej, väldigt), och lyckades faktiskt prata in bilen. Jag tror att jag bland annat stack ut benen genom fönstret och visade mina klackaskor. ‘Should I WALK in these? Can you be that cruel?’ tror jag att jag skrek. Hemma. Fyllemat. Bakis. Ja, kompisar. Det ser ut att bli en underbar Alla Hjärtans Dag. Puss till er.