När jag säger att jag inte har någonting hemma, så ljuger jag ju. Jag har min tokiga familj med hippie-mamma, nörd-bror och bryggar-pappa, min håriga son, min hypokondriska syster, min älskade Klas som råkar vara något så exotiskt som en köttätande växt, min hemliga älskare, min före detta medfånge, min ‘sambo’ som inte har några garderober kvar för han var dum nog att ta in en inneboende, en groda jag inte vet så mycket om ännu, en Ior, min partner in crime och en massa andra fantastiska människor i mitt liv. Men de har ju sina Things. Och jag hade ingen Thing som var min. Ingen passionerad relation till någon utbildning och ingen karriär och jag bara drev omkring lite. Alla andra pratade om sina Things och jag ville ha en egen. Så jag tänkte Okej, för att ingen ska tycka att jag är totalt utan ambitioner och menlös så drar jag någon annanstans och driver omkring lite. Bättre vara arbetslös i Florida än hemma liksom. Men är det det? Jag trodde att jag var förberedd för det här, men är man någonsin förberedd för någonting?
Jag tänkte att jag skulle hänga med min girlfriend här, som jag har hängt med innan. Men efter vårt senaste samtal har jag känt det som att hon inte vill umgås med mig. Jag har analyserat det har ett par gånger nu: Kan det vara att jag sa att jag hatade barn när hon frågade om jag ville följa med till Chucky Cheese med hennes nya kille och hans tre barn? Kan det ha varit att jag sa “Du är ju för fan värre än jag!” när hon berättade att hon hade ny kille? Eller är det bara att hon är grymt upptagen med skola, jobb, ny kille och hans tre barn? Hjälp mig lite här, kompisar.
Anyway, denna oväntade dumpning har fått mig att söka mig till nya friends. Det går sådar. Antingen har jag levt i en väldigt skyddad värld eller så är folk bara mycket konstigare här än hemma.
Jag känner mig obekväm eftersom jag trots att jag kan språket inte kan Språket; man säger inte ‘Chicken’ till folk längre, visste ni det? Nej, man säger ‘Pussy’. Om man frågar någon ‘Are you happy?’ så frågar man ‘Är du hög?’. Hade ni en aning? Kan jag lära mig det här? Kan jag bli accepterad i dessa vulgära och livsfarliga gangsterkretsar? Kan jag lära mig Språket? I shall try.
Jag slänger mig ut i det okända med no fear! Jag är Åsne Seijerstad, men lite coolare. Okej? Är ni med mig?
Tuesday, February 3, 2009
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
rolig
ReplyDeleteMen Empo. Jag har ju inte heller nån Thing som är min. Jag skulle lätt som före detta medfånge strosa runt där med dig!
ReplyDeleteJa Lars! Äntligen en blogg! I löv it! Satt o fnissade hysterisk när jag läste inlägget om när du smög hem för att gömma dig för pensionärerna. Jag såg det verkligen framför mig. O gud vad jag saknar dig! Du om någon borde verkligen ha en egen blogg, många fler än dina närmaste borde ha en inblick i ditt liv.. för som du säger sånt här händer bara dig. Och jag älskar dig för det! Förresten jag ser idag, och jag är inte ljusskygg. Underbart. Va lite trist att hänga inne på rummet hela tiden. Ha en underbar valentines day lars, jag kommer bojkotta den lite smått. Det är verkligen inte min grej med nallar o bjäffs. Men ditt kort läser jag om och om igen. Min lars. Usch nu blev jag lipig. Puss på dig!/ Klas din köttätande växt (by the way det blir fjärilar)
ReplyDeleteDu har mail. En liten present i all anspråkslöshet.
ReplyDelete