Jag älskar bio i USA. Jag tycker om att gå på bio hemma också, men i USA är allting lite större, eller hur? Varje biosalong av de 10 som finns är lika stora som dubbla den största på Filmstaden i Växjö, sätena är som är sjunka ner på moln och de går att fälla och gunga i. Man kan köpa korv och nachos att ta med sig in - disgusting antagligen, men man kan! Farmor och jag såg Confessions of a Shopaholic ikväll, och den var faktiskt riktigt bra. Det enda som störde mig var att jag kände mig träffad. Jag shoppade faktiskt igår. Och några dagar innan dess. Och några dagar innan det. Ja, idag också faktiskt. För pengar jag inte har.
Jag antar att jag har vad man skulle kunna kalla en beroendepersonlighet. Om jag testade kokain till exempel, så tror jag inte att min obefintliga självdisciplin skulle stoppa mig från att prova en gång till. Och en till. Om jag gillade det alltså, och det verkar ju onekligen som att folk gör det. Därför provar jag inte.
Shopping, däremot. Det har jag dessvärre provat. Att gå in i en stor affär med vackra kläder eller skor eller väskor framkallar en nästan upphetsad känsla hos mig. Jag lovar, mitt hjärta börjar slå snabbare och jag andas lite häftigare och mina ögon flackar, försöker ta in allt. De här fysiska symptomen skulle man kunna mäta med rätt utrustning, men inte de psykiska. Min lilla hjärna registerar färg, form, material och tillfällen jag skulle kunna bära plagget i fråga, jag går igenom alla saker jag redan har och som jag skulle kunna matcha det med, jag kalkylerar i huvudet i hur många veckor det blir nudlar och om jag skulle kunna skita i att betala tillbaka pengarna jag fortfarande är skyldig Ted (förlåt, Ted. Inte denna månaden heller...), och framför allt gör jag det som sedan får mig att slita upp Visakortet (jag önskar djupt att jag kunnat skriva mitt Black AmEx här, men det får bli ett framtida mål) och köpa saken i fråga: Jag visualiserar. Jag ser mig i de skorna eller i den klänningen och, kan man tänka sig - jag ser fantastisk ut. Jag skrider in på en fest eller går på stan och alla, alla, tittar på mig. Och hur skulle de kunna undgå - jag ser ju helt otrolig ut!
Med lyxig påse i handen riktigt pirrar det i magen på mig och väl hemma kan jag knappt bärga mig tills jag får ta på mig det nya - det här plagget är det som ska få mig att bli vacker, äntligen. Men i hemmaspegeln ser jag allt som oftast det som jag retuscherade i mitt berusande tillstånd i provrummet, love-handles, att jag håller på att få en finne i pannan, att jag borde raka benen och allvarligt fundera på brun-utan-sol året om. Ruset är över. Nähä. Den här klänningen var inte den som förändrade mitt liv heller.
Men kanske hittar jag den imorgon?
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
du är en solklar beroendepersonlighet, men det visste vi väl innan? Och din hysteri inför kläder och skor förstår jag inte (jag som ligger nu och dreglar över årets bokrea-kataloger och kryssar som en tok). Men jag älskar dina rapporter om livet over there, men vad är det för piller du stoppar i dig??
ReplyDeleteTack snälla för de fina orden.
ReplyDeleteMina piller är helt vanliga och lagliga anti-depp. Rekommenderas starkt för att upprätthålla en positiv attityd gentemot världen och livet i stort.
Och nej! Missar jag bokrean?? Har ändå inga pengar, men ändå.
"[...] och väl hemma kan jag knappt bärga mig tills jag får ta på mig det nya - det här plagget är det som ska få mig att bli vacker, äntligen."
ReplyDeleteHmm, jag har ju sett bild på dig som pumpa och med det som grund så kan jag säga att du är vacker oavsett klädsen.
Det tycker i alla fall jag.
Ja Lars du har rätt, man kan inte sluta tvärt. Du mårste hitta något substitut, jag har funnit mitt chokladbiskvier. Lever på dom för tillfället, men man riskerar ju att bli en saftig bit med sådana intag. Inte lätt du Lars, pank vs. saftig. Vi får nog fundera igenom detta. Tänker på dig så fort jag råkar snegla på min champagneflaska... när den öppnas är Lasse hemma :).
ReplyDeleteSkäggMike: Tack. Även om jag helst hade sett att du inte sett den bilden alls. Haha, du är för snäll, hjärtat.
ReplyDeleteKlas: Du skämmer bort mig med champagne, jag ska skämma bort dig med julmust. Ska se om jag kan langa lite påsk också om du är intresserad.